Hyresvärd och förskola i punktform

———- Vår resa som hyresvärdar har börjat lite guppigt. Redan första veckan efter att de flyttat in har de varit i kontakt med oss vid olika tillfällen för saker som krånglar. Dels får de inte diskmaskinen att köra och hävdar att den inte fungerar. Naturligtvis kan problem uppstå när som helst, ur det blå brukar ju apparater börja krångla men eftersom den gått som en klocka tidigare och det inte varit problem alls så är det ändå en sak vi inte bara direkt rusar och bokar in en reparatör eller köper en ny utan vill dubbelkolla att de verkligen gjort rätt och att den verkligen inte fungerar. Det är kanske man inget tänker på men ibland fungerar ju ens maskiner med lite tricks som man inte tänker på att man använder men som är tricket. Vår diskmaskin måste stängas rätt hårt, dörren ska liksom tryckas fast med kraft och jag tror att det kan vara så enkelt att de inte helt enkelt stängt den rätt (de hävdar att sensorn inte känner att dörren är stängd och därför går inte tvättcykeln igång). Eller så har den slutat fungera, allting är ju möjligt. Men uppdraget som hyresvärdar har börjar mer krävande än vi trott för sedan kom det ett mail som påtalade att det fanns myror i vardagsrummet.  Det ska dock tilläggas att de är väldigt ödmjuka, försiktiga och inte alls krävande eller gnälliga i tonen. Men visst, de betalar hyra, det är nu deras hem och de har rätt att förvänta sig att saker och ting ska fungera. Om inte, har de förstås rätt att påpeka det och det är vårt ansvar att åtgärda det asap. Vad gäller myrorna kom vi överens om att avvakta lite, den här tiden på året brukar ett hus inte behöva sprayas (pestkontroll) men fortsätter det så bestämde vi att boka in en omgång.

Men visst, hittills har det tagit lite mer extra tid i anspråk och känns just nu som att ja, vi har faktiskt två hus att ta hand om. Förhoppningsvis ska det inte dyka upp två saker i veckan framöver utan flyta på utan större insatser från vår sida. Det här är ju nytt, okänt territorium från vår sida så allting är nya erfarenheter och man lär sig hela tiden men förhoppningen är ju att det inte ska bli alltför mycket huvudvärk, utgifter och jobb. Det återstår att se. Det är viktigt man har ett bra förhållande till sina hyresgäster, dessutom är det ens hus så det ligger i ens intresse att ta hand om det. Däremot, det är nog viktigt att se till att hela tiden behålla affärstonen, som de sa till oss på firman som hjälpte oss med kontraktskrivandet  att vara vänliga, tillmötesgående och måna om att ha en bra relation till hyresgäster och ta hand om ert hus MEN kom ihåg att hela tiden “keep it to business”, inte bli för personliga. Det är nog viktigt att minnas.

christmas tree1

Så har då granen kommit in och blivit klädd, det syns inte så mycket här men vi har bränt på alla cylindrarna och har både vitt, rött, blått och lila ljusslingor. Ju mer desto bättre.

——– I övrigt så har Stella börjat förskolan, det har gått förvånansvärt bra. Visst, första dagen var mycket tårar, ledsen tjej och det var inte helt lätt. Men samtidigt, det var väntat och redan gång nummer två gick så mycket bättre och efter samtal med läraren så tycker både vi och de att hon gjort det bra hittills, vi var alla inriktade på att det skulle bli mycket tuffare pga Stella är en försiktig tjej som brukar ha svårt för sådana här situationer. Visst, det är kämpigt men inte såå hemskt som vi trodde. Nu när hon äntrat förskolevärlden (som jag har mycket att säga om, får bli ett eget inlägg) så hoppas jag att hennes engelska ska ta rejäla skutt, jag hoppas att hon ska hitta fina första vänner och att hon överlag ska utecklas och stärkas på alla plan. Spännande och lite nervöst känns det allt. Vad tror ni hände efter första veckan? Förstås blev Stella förkyld och sedan jag. Välkommen till dagis/skolvärlden och alla dess härliga basillusker. Det första vi såg då vi kom första dagen, var en stor lapp som utannonserade att de haft löss i skolan (inte de lokaler Stella är i eller hennes grupp men det var ju bara slumpen). Mysigt värre. Jag antar att sådana här saker är bara att vänja sig vid. Under hela min dagis-och skoltid hade vi dock aldrig löss, men jag vet ju att det kan förekomma men hoppas verkligen slippa. Ugh.

Advertisements
Categories: Uncategorized | 5 Comments

Nytt hem

Jag har börjat julpynta, det blev senare i år pga allt flyttfix så det får bli bildbevis på det senare. Jag kände jag inte ville packa upp med att börja julpynta utan faktiskt få igång ett någorlunda färdigt hem först. Det är fortfarande detaljer kvar, it’s still a work in progress…. Som vad hänga på väggar och såna där detaljer som jag tycker man måste bo in sig för att riktigt känna vad som funkar. Detaljerna är ju det som gör ett hus till ett hem, möbler allena skapar inte ett hem. Jag vill ha det personligt, inte “perfekt” utan mysigt och trevligt. Så det är fortfarande mycket kvar men här kommer en bilddusch.

e3

Det här är vad man ser då man kommer in genom ytterdörren. Vi kallar det lite fint för “salongen” men det är ofta ett “extra” rum man ser i många planlösningar på villorna här, en sorts yta med öppen planlösning som egentligen kan användas på olika sätt beroende på familjens storlek och behov men ofta funkar som någon form av extra sällskapsutrymme. Helt ärligt, här har vi knappt tillbringat tid alls hittills. Där fåtöljen står, i det fönstret kommer julgranen att komma in i helgen.

 

e1

I “salongen” byggde jag upp en liten barhörna med vinskåpet, lite tavlor på temat har kommit upp. Barskylten är i ledljus och rätt cool faktiskt. Apropå LED, om det är något som har exploderat är det ljusslingor, stearinljus, diverse olika sorters belysningar som t.ex. barskylten här och som går på LED. Även om de har batterier men med led-ljus så varar batterierna hur länge som helst. Hyllan med kokböcker hamnade här, har ingen plats i köket för dem. Lite pynt kan anas med dalahästarna och de tre flaggorna (svensk, åländsk, amerikansk).

 

e7

 

e4

 

Från “salongen” ser man in till matsalen. I salongen är det högt till tak, ända upp till övre våningen vilket gör att rummet upplevs stort. Tyvärr ekar det rätt bra också, även med möbler och mattor. Tavlan ovanför soffan här är en stor tavla, men här ser den så futtig ut just för att det är så högt till tak. Måste få nåt annat på plats istället.

e10

 

En annan vinkel, mot trappan.

e13

En formell matsal i ett mer eget “stängt” rum är ju en rätt vanlig variant i amerikanska planlösningar. Vår variant är förvisso i ett eget rum men samtidigt öppen planlösning ut mot sällskapsrummet. Det syns inte så bra på bilden, men kika lite upp mot taket så ser ni att där finns lite lister och att taket inte är helt slätt utan byggt som en liten ram. Det är en annan lösning man ser i rum man vill ska se extra “fina” ut, att man liksom ger detaljer/bjälkar i taket.

e8

 

Jag har börjat pynta och fixa i matsalen, vill ha sepia eller svartvita foton från städer vi varit i. Bara städer och rätt sobra motiv, inga landskapsbilder eller porträtt. Och i sepia eller svartvitt. Hittills har jag fått upp förstoringar från New York, London, Paris. Det går inte att plottra för mycket på väggen och jag är selektiv, det är inte så jag sätter upp foton från Borås typ eller Sacramento. No offense… Men San Francisco ska upp, likaså Washington DC, Las Vegas och Boston. Stockholm är redan uppe 🙂

e15

Badrummen är förvisso rena och fräscha men de är i orginal och känns rätt gammalmodiga och väl inte de mest modernaste detaljerna i huset. Guldkranar, guldram runt spegeln och förstyås guldhandtag i äkta sann 90-tals anda är här (huset är från 2000 men stilen känns igen från 90-talshusen).

e17

Återigen, olika rum kan användas för olika ändamål beroende på hur behoven är, hur familjekonstellationen är och vem som bor i ett sånt här sorts hus. Ett av rummen på nedre plan har vi nu gjort till Stellas lekrum, just nu passar det bra men när behoven ändras kan man ju göra något annorlunda av det.

 

e27

 

Nu har vi kommit in i köket, det är faktiskt nytt från i somras då ägarna fixade till det före de satte ut det på marknaden. Önskar att de gått hela vägen upp med kaklet….

e28

Den här flyttbara köksvagnen från Ikea är jag SÅ nöjd med, vi hade egentligen velat bygga ut köksön och dubbla den i storlek då ytan i rummet finns, men eftersom vi måste prioritera och inte ekonomiskt kunde göra allting på en gång så fick det gå bort och så satsade vi på golven istället. Men frågan är om vi faktiskt behöver göra nåt mer överhuvudtaget nån gång, den här flyttbara köksvagnen har faktiskt kompletterat köket på ett sätt som känns helt perfekt. Man ska inte ringakta enkla, billiga lösningar för att få full funktion i ett rum.

e25

Ignorera den illa matchande vita mikron, den ska ersättas med en annan. Istället kikar vi på den vita dörren (hehe, och guldhandtaget förstås) och frågar oss vad gömmer sig där bakom???

e26

Jo, här inne finn ett skafferi! Förvisso inte världens största och med liten imp-faktor sett till hur de kan se ut men för MIG är det här en dröm och helt perfekt. Jag har inte haft ett skafferi förut men alltid önskat mig ett. Hemma tycker jag man mest hittar skafferi i gamla hus, här byggs skafferi i nya hus, skafferi i köket är inget som hör äldre hus till utan något som nästan är standard i såväl nytt som gammalt.

 

e21

Ett stort fönster ovanför diskhon. Vintagetavlor som de på väggen är en stil jag är svag för.

 

20140916_123331

 

Vi kör en förebild också.

 

e24

 

En efterbild. Jag har aldrig kockat med spisen på en köksö, utan fläkt ovanför och var väl rätt skeptisk men saken är den att det funkar utmärkt och den fläkt som finns på spisen (i mitten) är mycket mer effektiv än vår tidigare ovanför spisen fläkt. Det här rummet, vardagsrummet och köket är den del av huset där vi tillbringar mest tid, som väntat kanske.

 

e34

e33

 

Jag vill att vårt hem ska spegla vår bakgrund, kultur och även nuet.  Våra Så jag vill att det ska samlas bilder och saker från alla länder och platser. Här en svartvit enkel men samtidigt fin Stockholmsbild.

e40

 

….och på ett annat ställe hittar man motiv från Oregon, var vi bor och lever nu. En mix som sagt.

e64

Som jag nämnde inledningsvis pysslar jag lite med bilder och hur vi ska göra med väggarna. Jag vill gärna ha bilder som betyder något för oss, jag är inte ute efter de perfekta bilderna utan MINNENA som bilder symboliserar och jag vill ha en mix av USA och Norden.

e38

Vår nya soffa och vardagsrummet. Ifall någon lagt märke till detaljerna så är tanken och temat att vardagsrummet ska gå i turkosa och rosa toner.

P1140355

Den öppna spisen är fejk men jag gillar den, den piffar upp vardagsrummet, gör det mer maffigt på nåt sätt och hyllan är perfekt för ljus och en massa lyktor.

e58

 

Vi beger oss till övre våningen.

e52

 

Här hittar vi Stellas sovrum. Ett av de minsta rummen, men hon har som sagt sitt lekrum också (lekrummet skulle nog kunna göras till nån form av allrum/sällskapsrum passande för tonåringar t.ex.)

e55

Huset har mycket ljus, det finns stora fönster och även flera skylights. Fördelen är att nu vintertid så får vi lite extra gratis värme till framför allt övre våningen men nackdelen är ju då att sommartid kommer vi nog behöva brassa mycket mer ac för då kan alla de här fönstren istället släppa igenom mycket värme. Huset är i god kondition och skick (enligt besiktningen) men i sedvanlig amerikansk byggstandard så läcker det ju en del. Det är liksom nåt man får leva med här, det är inte isolerat på samma sätt som i Norden.

e53

 

Detalj från Stellas rum.

e54

e56

Gästrummet. Work in progress… Behövs gardiner och saker på väggarna. Till julen kommer min svägerska på besök så då ska det invigas.

e59

 

Master sovrum.

e61

 

Mycket ljus som sagt.

 

e66

Till sist en liten fasadbild från utsidan.

Jag trivs, det är både läskigt och spännande att vara husägare. Vanligaste frågan vi fått: hur länge stannar ni här i huset. M har sagt 5, max 7 år. Jag vet inte. Livet går ju inte att planera, det blir vad det blir och så får man ta det som det kommer helt enkelt. Visst, vi behövde mer yta och det kändes som vi bott färdigt i gamla huset, vi var redo gå vidare och det passade oss inte riktigt längre. Men samtidigt, vi är en liten familj och jag har redan insett att det faktiskt (som jag vet min bloggvän Desiree klokt och vis av erfarenhet tidigare sagt) att det går faktiskt att bo för stort. Man ska ju städa de här ytorna också…..ta hand om det. Det märks på energiräkningen redan nu att vi bor större också. Till saken hör också att vårt hus i kvarteret faktiskt tillhör de mindre, är inte det sjukt!!!!  Som sagt, jag trivs väldigt bra och är djupt tacksam och glad vi hade möjligheten flytta hit och nu skapa oss ett hem som vi tycker så mycket om. Men ja, det finns faktiskt gränser för hur stort man behöver bo och jag tror det är viktigt ha i åtanke för vi lever i tider där husen är enorma. Inte bara i USA utan även hemma i Norden bor familjer idag mycket större än vad som var normen då jag växte upp på 80-talet.

 

Categories: Vardagsliv 2014 | 5 Comments

Black Friday shopping

Vår Black Friday shopping, ja hur gick den?

Någorlunda kortfattat kan jag berätta köerna till Target var hiskeliga, kravallstaket (såna där man kan se när man går på konserter) var uppställda. Allting var dock väldigt organiserat och gick faktiskt lugnt till. Alla var angelägna om att komma in då de skulle öppna men inte så att folk tryckte och sprang över varann. Den amerikanska kö-kulturen är nog rätt lik den nordeuropeiska. Hur som helst, inne i affären var det kaos och fullt med folk. Under Black Friday är oftast affärerna omorganiserade, på Target t.ex. så var all elektronik på avdelningen där det normalt finns damkläder. För att nämna ett exempel. Dessutom är affärerna proppfulla med saker så de annars breda amerikanska gångarna man hittar mellan hyllorna fiinns inte på Black Friday vilket gör det trångt. Pangerbjudandet på 119 dollar för en 40 tums tv var så klart borta då vi kom in. Och vi kom in direkt efter att de öppnat, men vi stod inte bland de första 10 eller ditåt i kön. Dessa vrålerbjudanden var prylar som inte ens stod framme i affären utan de som stod först i kön och kom in först fick helt enkelt kuponger/lotter för de sk doorbuster deals som fanns. Vi stannade kvar i affären ett bra tag ändå, bortåt en timme stod vi där och velade vad vi skulle göra, kikade runt lite. Bestämde oss för en annan tv som förvisso hade en bra deal men inte alls i likhet med det där supererbjudandet. Men vi behövde en tv och tja, det här duger tänkte vi och lastade in ett paket i vagnen (förresten, en tv idag väger ju INGENTING, för bara några år sedan vägde de ju multum, även de platta tv-apparaterna). Vi börjar krångla oss mot kassan. Stella var på dåligt humör och redo lämna hetsen och stressen, jag med. Men när vi tråcklat oss mellan alla saker, folk och genom kaoset, nästan vid kassan så säger M att han vill gå tillbaka för att en sista gång kolla att det här faktiskt blev ett bra val. Suuuuck, säger och tänker jag. Måste du? Vi har ju redan vänt och vridit på det här flera gånger. Men han är påstridig, han vill gå tillbaka. Inte en chans att jag och Stella tänker navigera tillbaka med kundvagnen i all trängsel så vi försöker hitta en liten yta att stå på utan att blockera eller knuffas in i förbipasserande folk.

En kort stund senare kommer han tillbaka, glad i hågen och med en lapp i handen. Det visade sig att när han stod där och funderade, kikade på skyltarna så kom en kvinna fram och frågade om han ville ta hennes kupong för supererbjudandet de hade på tv och som hon fått som första kund in i affären. Hon hade ångrat sig och behövde den inte längre. M fattade först inte vad som hände, han trodde någon försökt kränga på honom nåt så det tog några sekunder innan poletten trillade ner. Under den korta tiden hade hyenorna runt omkring M och den här kvinnan fått upp vittringen, hört vad det handlat om och folk började ropa saker i stil med “ge till mig! Jag vill ha”. Kvinnan hade sagt: “jag frågade den här mannen först”, varpå M äntligen får ur sig “oh tack, jag vill jättegärna ha lotten”. Så en 40 tums tv för 119 dollar eller 96 euro eller 900 kr var vår. Med lotten i näven gick vi sedan till en specialdisk, där bara folk med de här eftertraktade lotterna kunde hämta ut sina saker. Som jag sa till M, kanske du har lite bra karma, kanske gjort nåt bra på sistone….

Intressant fenomen det här annars, jag kommer nog inte gå ut och Black Friday shoppa igen. Det är rätt drygt och man ska ju ha en fruktansvärd tur att faktiskt komma åt de där erbjudanden som gör det värt. Inget jag räknar med vi ska ha nästa år…

 

 

Categories: Vardagsliv 2014 | 5 Comments

Thanksgiving

Jaaaaa, onsdag men det är freedagsstämning och känsla överallt. Yes, nu kör vi igång Thanksgivinghelgen.

Vi kommer dock inte att fira Thanksgiving i år på det traditionella sättet men vi välkomnar lediga dagar för vi måste helt enkelt se till att få allting med flytten upprätt och under kontroll. Men Thanksgiving är en högtid som jag tycker mer och mer om för varje år, även om jag inte har foten in i en amerikansk familj eller enkel tillgång till ett “äkta” firande så har högtiden blivit en jag tycker mycket om. Det är en speciell känsla och atmosfär runt högtiden som smittar av sig och är mysig. Att turista i USA runt Thanksgivingveckan avråder jag helt från, dels är mycket stängt (vilket är ovanligt i det här landet), dels är den här tiden på året en galen reseperiod som man gärna undviker om man kan. Det är en familjehögtid. Däremot, har man chansen att fira med folk man känner som bor här och man så att säga kan få ta del av en genuin Thanksgivingfirande, då är den här tiden på året rätt mysig och intressant att spendera här.

d1

Delar av vårt sopberg i gamla garaget.

d2

Till skillnad från Sverige finns här inga direkta sopstationer dit du kan åka med nästan vad som helst. I somras när vi var hem var vi med svärmor flera rundor till olika sopstationer, där stod folk som rensat sina garage och kastade allt från lysrör, madrasser och målarfärg. Såvitt jag förstod var det gratis också. Här finns inte den möjligheten, inte vad jag känner till eller hittat. Så vad annat göra än anlita en av de många firmor som kommer och hämtar upp saker. Nästan 500 dollar kostade det för oss att bli av med skräp vi samlat på oss i garaget under åren. Det är ju skitmycket pengar för “ingenting” men vad göra….

Thanksgiving är alltså imorgon torsdag och då är det luuuuugnt, nog enda dagen på hela året som nästan allting är stängt. Amerika är öppet 24/7 men om det är någon dag som lugnet faktiskt råder så är det imorgon. Fredag kalls för Black Friday och är en stor shoppingdag. Traditionen har varit den att affärer helt varit stängda under torsdag men på senare år har många kedjor börjat med först nattöppet och numera redan kvällsöppet. I år är många öppna redan från kl. 17. Jag har inte brytt mig särskilt om Black Friday shopping, den är hysterisk och jag pallar inte med sånt. På senare år har det dock funnits lika bra deals online så jag har shoppat en del den vägen. I år ska vi dock ut i vimlet, eftersom vi ända inte har några som helst Thanksgivingplaner, vi blir inte störda i middagen utan snarare kommer stå här bland flyttkartonger och skruvmejslar, så varför inte…

Vi har bestämt att vi ska åka till Target direkt då de öppnar kl. 17 på fredag. Med vassa armbågar och siktet inställt på exakt en grej ska vi mangla oss in och förhoppningsvis vara in och ut på nolltid. Vi behöver en tv och många affärer har som sk doorbuster deals (ett extra-extra speciellt bra erbjudande som bara gäller första timmen eller nåt liknande). Target har den överlägset bästa dealen på en 40 tums tv för 119 dollar (bra märke och samma tv som vi haft tidigare och varit nöjda med). Så….why not, just i år passar det så otroligt bra så vi ska se om vi kan lyckas komma åt en före de är slut. Visst har klädaffärer också erbjudanden och schyssta priser men framför allt tycker jag det är just elektronik som man kan göra grymma fynd på under Black Friday. Säg så här, jag skulle inte gå och trängas mitt på Thanksgiving för 10 dollar mindre pris men en tv för hundratals dollar mindre kan jag tänka mig att svettas lite extra för.

Happy Thanksgiving!

Categories: Uncategorized | 6 Comments

Torsdagslista ska det förstås vara!

b1

Stella provsitter lastbilen. För henne är det här första flytten, för henne har radhuset varit hennes första hem, nu fortsätter ett annat kapitel i ett nytt hem, hennes andra. Vi vuxna kommer ju aldrig glömma de här 7 åren i radhuset, det här boendet, men för henne kommer nog hennes  3.5 år här inte vara nåt hon minns utan sannolikt blir det nya hemmet det första hemmet hon kommer referera till som sitt första barndomshem. När jag skriver det här har vi varit 4 nätter i huset och från dag 1 var det för henne fullkomligt självklart.  Hon har t.om. direkt börjat sova i eget rum för första gången. Duktig tjej! Barn lever verkligen så mycket i nuet, de är anpassningsbara och har ett förhållningssätt till förändringar som vuxna (eller lite äldre barn kanske) kan sakna.

****** I lördags gick det officiella flyttlasset, som majoriteten av amerikaner som flyttar hade vi hyrt en Uhaul-lastbil.  Vi hade även bokat in 3 stycken flyttkillar. Dessutom hade vi själva flyttat lassvis med lådor och lösa saker under den senaste månaden. Likväl tog det flyttkillarna mer eller mindre hela dagen att flytta vårt bohag. Jag säger inte det här med stolthet i rösten eller som något positivt. Tvärtom. Vi har så mycket skit som vi sparat och vi tenderar sparar på jag vet inte allt. Hur gick det här till. Vi kom med nästan tommar händer, ja vi hade vi ju med en del flygfrakt men i princip började vi vårt liv här för 8 år sedan med mycket lite men åren har gått och i sann amerikansk konsumtionsanda har vi tydligen samlat på oss mycket saker.  Det är rätt olustigt faktiskt. Visst, i viss mån är det förstås oundvikligt att ett hem varteftersom tiden går byggs på med möbler och annat lösöre, familjen har växt också. Till saken hör att vi sparar på mycket som jag tror många gör sig av med regelbundet, jag har t.ex. sparat i princip allting för Stella och det är redan nu, bara 3.5 år senare, lådvis med kläder, bilstolar, vagn(ar), leksaker. Vi har lådor med gamla kablar, kvitton från typ förra decenniet. Människan är en samlare, och ja vi är nog båda två ekorrar som hamstrar i ladorna för vintern. M är dock värre och det vet jag inte om säger så mycket om honom eller mig.

b2

******* Jag hade glömt hur drygt det är att flytta, samtidigt är det rätt upplyftande också för man får chansen att gå igenom vad man har, ge bort, kasta, sälja. Chansen att lite göra sig av med allt det där man sparat… och vi har verkligen försökt att  börja på nytt. Ja, man startar lite på nytt i och med en flytt och det är oerhört befriande och skönt. Det är nyttigt flytta emellanåt, om inte annat för de anledningarna. 1-800-Got Junk är ett av många amerikanska företag som har som nisch att komma och hämta upp saker man vill bli av med. De är inbokade komma till oss på söndag (naturligtvis kan man göra sånt här en söndag också, servicen ni minns). Stor bransch här, finns massor med olika företag som jobbar med sånt. Sen har vi förstås alla renodlade hjälporganisationer som hämtar saker som är i skick att doneras. Vi ska inte heller glömma bort alla förråd som finns överallt att hyra för extra skit som man kan behöva spara men inte får plats för i sitt 3 bils garage….

 

b3

******* Rörigt och kaotiskt men nu är allting inne i nya huset. Att packa upp och greja är ju faktiskt den roligaste biten med en flytt. Att fixa och göra mysigt är det bästa. När man kommit så långt. Dessutom är allting så städat och rent. Förutom packa upp har det blivit en hel del skruva ihop möbler och jag kan bara konstatera att ALLA företag numera säljer möbler omonterade. Borta är den eran då Ikea var unika med den biten och nästan hånades för att inte vara ett “riktigt” företag utan bara stod för billig skit för att man måste skruva ihop allting själv. Så gör ju alla numera, det är min erfarenhet i alla fall. Däremot har de “fina” företagen mycket att lära av Ikea på hur man kommer med anvisningar. Ikeamöbler är ju en lätt match att skruva ihop, tydligt, klart och pedagogiskt. Men många andra har värdelösa beskrivningar och verkligen underutvecklade på att rita bilder, förklara i text. Heja Ikea!

 

b4

******* Det går fort nu, den här bilden togs förra veckan men sedan dess har det blåst och till Thanksgiving nästa vecka är jag nästan säker på att vi bara har kala träd kvar. Att flytta är dubbelt. Det är med pirrig glädje och förväntan jag tar mig an det nya kapitlet i nytt hus, nytt område.  Men det är också med lätt vemod, även om jag är redo för nåt nytt så kommer jag att sakna vår gamla gata, område och det är bra minnen vi skapat. Nu ska man ju verkligen inte överdriva eller bli för nostalgisk, vi flyttar inom samma stad och det är ju inte på något sätt en stor flytt alls. En löjligt liten flytt. Men ändå man bygger sina rutiner där man bor och en flytt, även om den är inom samma stad, innebär förändrade dagliga rutiner, helt nya slingor att lära känna och gå, andra Starbucks att köpa sitt kaffe på (bara en sån sak…), andra ljud, andra affärer. Det har inte varit högljutt i radhuset, utan lugnt och stilla men jag kan ju ändå konstatera att nu när vi för första gången bor i fristående hus så blir jag påmind om hur TYST det är och inget slammer eller ljud från andra sidan väggen.

 

b5

Golven förresten, de blev jättebra. Ni kanske minns bilderna med skarvarna. Inga skarvar alls, nya och gamla golv flyter ihop som de alltid funnits där.

******* M är i DC på jobbresa, hade det inte varit för timingen med flytten hade nog jag och Stella hängt med och gjort lite semester av det hela men nu är vi här hemma och håller ställningarna, försöker  packa upp, komma i ordning. Nästa vecka är Thanksgiving-vecka, ni vet, den stora stora högtiden.  Vi kommer inte att fira alls utan ha fullt sjå att avsluta allting i gamla huset (folk flyttar in direkt efter Thanksgiving-helgen) men SEN ska vi slappna av, välkomna julmånaden december och njuta av den.

********Nya hyresgästerna verkar super, döm aldrig en bok på dess omslag heter det ju, men jag tror det är hyggligt och säkert folk det här. De passerade alla bakgrundskontroller också. Förresten, sånt kanske man inte gör i Sverige och Finland när man har hyresgäster? Här är det mer eller mindre obligatoriskt (9 av 10 uthyrare gör det) vill jag påstå att man gör bakgrundskontroller på folk och kollar såväl kriminellt som ekonomisk bakgrund och register.

 

 

Categories: Vardagsliv 2014 | 5 Comments

Lagliga droger

Förra veckan var det val här i USA, ett sk mellanårsval så uppmärksamheten utanför landets gränser var sannolikt inte så stor. Men val är val och lokalt har det runt om i USA fått mycket utrymme. Det känns som det rätt ofta är val här, det känns som det “alltid” är något på gång och knappt har skyltarna från folks trädgårdar tagits ner förrän nya kommit upp. Känns det som. Det är direktval till många befattningar också. Poster som sheriff, borgmästare, state attorney och så vidare. I årets mellanval hade 36 delstater även guvernörsval. Dessutom är det ett antal sk bills eller measures (motioner) som det ska röstas om. Det är mer direktdemokrati och delstaterna har ju olika möjligheter att lagstifta i många frågor.

Här i Oregon var det framför allt två frågor som var uppe till röstning för allmänheten och som fick mycket uppmärksamhet: frågan huruvida företag skulle bli skyldiga att namnmärka alla produkter som innehåller GMO (genmanipulerade produkter). Såvitt jag förstår var motionen utformad på det sättet som, om den gått igenom, skulle medfört att Oregon blivit den första delstaten med en sådan omfattande och tydlig lag. Livsmedelsjättarna har förstås pumpat in miljoner i kampanj för nej-sidan och ett ja här hade sporrat andra delstater som klurar på samma sak men ville se hur GMO-frågan skulle behandlas här först. Det var med knapp marginal nej-sidan vann, så inga krav på GMO-märkning av livsmedel. Personligen tror jag det förr eller senare kommer vara lag på dessa saker, lokalt eller federalt, vi lever i en tid då konsumenten kräver att få veta vad som finns i sakerna vi köper och stoppar i oss. Jag tror det är en kamp de stora jättarna kommer förlora på sikt. Jag hoppas det, för jag tycker vi har en rätt att veta vad det vi köper innehåller.

Den andra stora snackisen och frågan att rösta i var legalisering av marijuana.

Marijuana och USA är och har väl alltid varit väldigt annorlunda än vad marijuana och Sverige (Norden) är. Attityder, kulturella skillnader och hur drogen betraktas och används skiljer sig väldigt åt mellan länderna.

Legaliserad marijuana för medicinskt bruk har funnits ett bra tag nu för ett flertal delstater. Colorado och Washington är delstater som i några år även haft legaliserad marijuana för nöjesförbrukning. I år röstade Oregon och DC (District of Columbia) ja till att även legalisera marijuana. Trenden i hela landet, såvitt jag förstår, är denna. Vindarna blåser i en riktning där jag tror att för varje val kommer ytterligare någon delstat att ansluta sig till legaliserad marijuana för nöjesförbrukning. Federalt är det inte lagligt, men samtidigt sägs det på federal nivå att delstaterna har rätt att själva bestämma. Komplicerat.

Såvitt jag förstår har det de senaste åren växt fram en stor marijuanaindustri, bilden av en hippieliknande flumpelle som röker på och sprider en kännspak sötliknande marijuanalukt omkring sig är nog lite av en karaktyr. Marijuana idag konsumeras tydligen ofta som ätbara saker. Det finns ätbara marjuana brownies, olika bars, hudkrämer med marijuana i, extrakt (kan drickas) och jag vet inte allt. Lagligt eller ej, marijuana är en vanlig drog i USA och antagligen rätt jämförbar med alkohol vad gäller konsumtion. Har man barn här så får man nog ha diskussionen med dem inte bara om alkohol utan även droger som marijuana för det är vad de kommer att komma i kontakt med någon gång under sin tonårstid eller unga vuxenår.

Eftersom jag inte befattar mig med marijuana överhuvudtaget så kvittar det mig fullständigt om drogen är legal eller illegal. Även som olaglig drog har den såvitt jag förstår så stor spridning och är så vanlig att vanliga nissar som har marijuana i byrålådan inte riskerat att bli jagade av polisen direkt. Med en legalisering tillkommer förstås möjligheten att kunna beskatta drogen, precis som med alkohol, och ett syfte är väl att få bort svarta marknaden. Nu när man skissar upp hur legaliseringen av marijuana rent praktiskt ska se ut kommer man använda sig mycket av befintlig alkohollagstiftning och i mycket göra på samma sätt med legaliserad marijuana som med alkohol. Dvs ha särskilda affärer/ställen där marijuana säljs och tillstånd krävs för att sälja, åldersgräns 21 år för inköp, inte tillåtet förtära marijuana på allmänna platser (precis som det inte är tillåtet konsumera alkohol i parker osv). Det som kommer skilja sig från alkohol är dock mängden marijuana en perosn legalt kan köpa och inneha. Det finns ju inga gränser för hur mycket alkohol man kan äga, jag kan ha garaget fullt med sprit om jag så vill. Jag har ingen aning om hur man kommer kunna kontrollera hur mycket marijuana en person köpt eller hur många plantor hen odlar på balkongen, jag undrar om det kommer att funka men i teorin ska en person i alla fall inte ha rätt att ha mer än en viss mängd marijuana. Jag minns inte siffrorna i gram, men det motsvarde rätt många marijuana brownies i alla fall och 28 marijuana joints tror jag…

Vad jag tycker?

Egentligen bryr jag mig inte, för mig spelar det ingen som helst roll då jag varken konsumerat drogen då den varit olaglig och inte kommer göra det när den är laglig heller. Jag sitter således inte och jublar över det faktum att jag snart skulle kunna gå in i en affär och köpa en marijuana bar eller en marijuana-duschkräm, vilket en hel del folk säkert gör. Vad som bekymrar mig är vad det kommer att göra med trafiken. Att vara påverkad av marijuana är lika illa som att vara alkoholpåverkad bakom ratten och fakta är att näst efter alkohol är marijuanapåverkade chaufförer den största orsaken till billolyckor. Drogrelaterade olyckor (oavsett vad för drog) tycker jag det finns för mycket av i hela USA. Det är ju även idag olagligt att vara “påverkad” som bilförare men med en till legaliserad drog  undrar jag inte om det kommer öka förare som kör påverkade. Och förstås barnen och ungdomar, vikten av att lära dem att det är faktiskt en DROG, även om den kommer packad som en chokladgodis och säljs över disk. Som en förälder sa, det handlar inte om att använda förbudargumenten och säga du kan inte köpa/använda men du BORDE INTE göra det alls av x och y anledningarna.

Categories: Uncategorized | 12 Comments

EFIT (eller nåt ditåt)

 

a12

 

Så fort frukosten och alla morgonbestyren var avklarade så satte Stella och jag igång att fortsätta flyttpacka. Jag säger vi för Stella vill verkligen “hjälpa till”. Just nu är vi i den där fasen då nuvarande hem är kaotiskt och rörigt, men vi har heller inte officiellt hunnit flytta in i nya så det känns på ett sätt som vi inte har ett fungerande hem nånstans för tillfället. Vi har haft nycklarna i några veckor nu och vi har kört en hel del vändor med saker som vi lämnat i garaget och i garderober. Golvkillarna jobbar ju med golven och det är omöjligt flytta in före de är klara, men känns smart passa på och utnyttja den här tiden (vi har ju som sagt tillgång till huset) med att packa och föra över en del saker och sen när officiella flyttlasset går om en vecka så har vi redan kommit en bra bit.

a5

 

Fördelen med att flytta inom samma stad är att man inte behöver packa supernoga utan de grejer som tas i egen personbil bara slarvigt kan packas i öppna lådor och köras över.

a6

 

Det är skillnad på flyttlådor och flyttlådor, de svenska vi kom med november 2006 är fortfarande fullt dugliga att använda och det här blir tredje flytten de används för nu. Grymt bra kvalité, bättre än u-haul. Kolla lapparna som fortfarande sitter kvar, hur grejerna skeppats från Stockholm-Köpenhamn-Seattle-Portland. Datumet 6 och 7 november står för år 2006. Det är nästan så man blir lite nostalgisk. 8 år sedan. Som jag skrev vid nåt tillfälle, underligt hur det kan kännas som så mycket längre sedan men samtidigt som det var nyss.

a1

 

Efter några timmars flyttpackande och grejande så rundar vi av och hoppar i bilen för att åka en kort runda till en närliggande Marshalls. Marshalls är en affärskedja som har som koncept att sälja allt möjligt till bra/låga priser. Olika märken, olika prylar. Den här affären kan verka väldigt rörig och jag vet att många inte alls tycker om den, aldrig hittar nåt och tycker den känns “billig”. Och sen finns det då de personer likt undertecknad som fullkomligt älskar affären och kikar in regelbundet för att se om de fått nåt fynd (de får nya leveranser varje må, ons och fre). Den här turkosa stolen blev jag förtjust i, som en udda stol.

a2

 

Vi behöver mer belysning till det nya huset, framför allt myslampor som bordslampor. Den här längst till höger fastnade jag för. Behöver man smakråd år 2014 är det inga problem att snabbt få ett utlåtande. Man bara knäpper en bild, messar över den med telefonen och så har man förhoppningsvis minuten senare fått respons. Eller om man inte riktigt vet vad man tycker själv, man fotar, sparar, funderar och kikar hemma i lugn och ro på bilden. Jag åkte faktiskt tillbaka senare och köpte den här lampan.

a10

 

En mataffär ligger bredvid, vi går snabbt in för lite frukt och kommer ut med årets första påse mandariner/clementiner. De var riktigt goda för att vara första påsen för säsongen, de kommer bara bli bättre de kommnde veckorna.

a4

 

Klockan är runt 12 och vi måste bege oss hemåt, lokala biblioteket ligger precis nära oss, så före vi åker hem stannar vi vid biblioteket och kollar in deras årliga bokförsäljning. Två gånger per år säljer de ut gamla böcker. Det är framför allt barnböckerna som är av intresse och vi köper en del böcker för 50 cent styck.

a3

 

Nanny Amanda kommer strax före kl. 13. Jag får en hejdå-puss av Stella (mycket noga, hejdå-pussen får man absolut inte glömma) och tar min ryggsäck och promenerar (Amanda har vår bil då hon är med Stella så de kan göra saker) till ett närliggande litet köpcentrum med New Seasons (en lokal mataffär som är suverän!), lite kontor och restauranger. Den tillgängligheten vi har nu, att till fots kunna nå så mycket, kommer jag att sakna då vi nu blir förortsbor på riktigt i och med husflytten. Jag äter en bagel med rökt lax, cream cheese och kapris medan jag surfar på datorn. Finns det nån plats numera som INTE har gratis wifi? Om det mot förmodan inte finns wifi, så reagerar man och lämnar. Sen fortsätter jag skriva på mitt bokprojekt.

a9

 

När jag kommer hem till 17 efter att suttit i New Seasons cafe och skrivit så har söta, fina Amanda hjälpt till att packa och ännu ett köksskåp är nästan tomt. Bara lite tallrikar kvar att äta på den dryga veckan som är kvar.

a7

 

Amanda tog examen i somras och jobbar nu heltid som nanny för oss och en annan familj. Hon kommer starta sitt riktiga jobb 1 januari, så efter julen går våra yrkesmässiga vägar för alltid åt skilda håll. En era är därmed definitivt över. Det känns mycket vemodigt och känslosamt svårt att tänka på. Samtidigt, sånt är livet. Det är dags för henne att gå vidare och i ärlighetens namn även för Stella att gå vidare från nanny till förskola. Amanda kom till oss i juni 2012, Stella hade nyss fyllt 1 år, kunde inte ens gå. Hon började med att vara bara några timmar i veckan, timmarna har hela tiden ökats på och förutom ett halvt års uppehåll då hon gjorde ett sk internship på  ett företag relevant för hennes utbildning så har hon regelbundet vistats hos oss så när vi säger hejdå i december är det efter flera års jobb som lett till vänskap och för Stella har ju Amanda blivit en familjemedlem.

Det mesta i köket är bortpackat så det blir hämtmat från Noodle company till middag.

Kvällen väntar med lite lek, bad och senare läggdags av den lilla.

 

 

 

 

 

Categories: Vardagsliv 2014 | 3 Comments

Torsdag i punkt

**** M har inte ett jobb som innebär mycket resande, visst kan det förekomma men det är minimalt, vilket jag tycker är alldeles förträffligt. För jag tycker det är jobbigt att vara solo, sover så dåligt och sen oroar jag mig alltför mycket för den som ska flyga, fara runt och vara omkring att jag inte riktigt kan slappna av förrän äkta hälften är hemma igen. Det är nog mer stressfyllt för mig som är hemma i lugn och ro än för den som åker iväg… Jobbresorna är som sagt få och det går länge mellan dem men i november ska han en vända till Kalifornien (vilket i och för sig är en enkel och snabb resa, då det är så nära oss, så han blir bara borta 1-2 dagar), Texas och sen Washington DC. Jag ser INTE framemot detta men det är som det är och jag lär ju ha fullt upp med allt som rör flytten ändå. Sen är jag ju allmänt hispig över Ebola också, spelar ingen roll om det  är rationellt eller ej men för en hypokondriker är det läskigt.

**** Bristen på gatlyktor i USA. Jag tror det här stämmer för större delen av landet, men spridningen av gatlyktor är inte alls på samma nivå som i Norden. Här kan du befinna dig i villakvarter som bara är liiiite utanför stora huvudleder eller stadskärnen men så fort du kommer ut på en mindre väg blir det nattsvart och utan gatlyktor. Jag tycker nog att jag rätt ofta kan tänka men herrejösses, varför finns det inte gatlyktor här, det här är ju inte landet direkt. Vårt nya område är ett skolboksexempel på hur man behöver åka en väg som är utan lyktor.

excellent-customer-service

**** Servicen. Den fantastiska amerikanska servicen har nämnts många gånger. De senaste månaderna då jag varit mer i kontakt med en annan sorts service än den man möter i vardagen kanske, utan den som involverar hus och hem som banker, försäkringsbolag, mäklare, snickare, inspektörer, tusen och en olika sorters firmor. Hur fantastisk den är, hur 9 av 10 faktiskt är ständigt tillgängliga och så måna om att kunden ska vara nöjd. Alla har varit så vänliga och tillmötesgående mot oss, jag blir alldeles varm i hjärtat av vänligheten som strömmat emot oss och gjort allting enklare. Jag tror inget land i hela världen slår USA vad gäller servicesektorn. Visst finns det rötägg, men de är undantag. En händelse jag särskilt minns är hur vår besiktningsman av huset flera veckor efter vår besiktning ägt rum och allting var så att säga avslutat. Men så kom vi på en fråga som rörde besiktnigen, inte på något vis brådskande men vi mailade honom på kvällen, rätt sent. Hans kollega svarade och sa att Mike är på semester i Alaska men jag ska se om jag kan nå honom. En kort stund senare, notera alltså det var sent på kvällen, återkommer kollegan och säger att Mike har gått att nå och det här är vad Mike svarar på frågan. Snacka om service! Den här tillgängligheten och att folk faktiskt svarar på kvällar och även helger. Det är helt otroligt. Inget 8-16-jobb eller tider som gäller. Visst, internet och att kommunicera via emailen gör att folk kan jobba hemifrån och vara tillgängliga på ett annat sätt. Men ändå…nä, imponerande. Ja, det skulle väl vara DMV (myndighet som har hand om körkort) och Comcast (typ Telia) som inte är charmknuttar direkt då och undantag från regeln om god service.

**** Vissa dagar kan jag vara vrålhungrig timmar efter frukost och äta en väldigt rejäl tidig lunch. Vissa dagar står jag mig halva dagen på frukosten och intar bara en mycket lätt lunch sen eftermiddag. Det kan verkligen pendla hur mycket/lite mat jag behöver. Jag tror på att lyssna på signalerna, är man hungrig så äter man, är man inte det, ja då gör man det inte. Kanske kvinnor har mer sådana här pendlingar, beroende på hormoner och var man i cykeln man är?

 

folkpabat

En fullpackad båt i månad(er) på havet, riktigt så var det tack och lov inte när vi kom utan ett dygn med olika flyg bara.

****Om några dagar firar vi 8 år sedan vi landade på PDX (Portland flygplats), jag minns de första dagarna krispigt klart fortfarande. Det är en skum känsla att hela 8 år har gått sedan vi stod här med flyttlasset. Det känns både mycket längre men samtidigt känns det som det var igår. 8 år är en lång tid, mycket händer på den tiden förstås. Då trodde jag nog inte vi skulle vara kvar här 8 år senare, det var kanske lika bra, för i så fall kanske jag inte vågat flytta. På sätt och vis känns det väl fortfarande på samma sätt som det kändes de där första dagarna, vi får se hur länge vi stannar och hur bra vi trivs men lång-långsiktigt blir det väl nog inte. Det är väl rätt sant fortfarande, vi får se hur det känns fortsättningsvis, med jobb och allting annat. I nuläget trivs vi och har det bra, mer behöver man inte veta om framtiden. Jag tror att för de flesta så är jobb den enskilt största orsaken till att man flyttar (eller inte flyttar), det är liksom det som är rätt avgörande var man hamnar eller är.

****Imorgon är det Halloween! Stella ska vara humla och jag ska vara en gul krita.

Categories: Vardagsliv 2014 | 4 Comments

Husfix pågår

Det mesta av tiden fortsätter gå i hus & hemmets tecken. Processen (allt pappersarbete och det byråkratiska) är mycket mer omfattande här än i Sverige och Finland (där jag har erfarenheter från). Efter finans-och bostadskraschen 2008 så har det, enligt branschfolket, blivit ännu mer dokument som ska fyllas i också. Dessutom är det mer aktörer inblandade, som t.ex. ett escrow-bolag som är en tredje, oberoende part som tar hand om det sista och sköter allt påskrivande. En helt normal tid från det att man faktiskt köpt ett hus tills man har sk closing (då nycklar byter händer och pengarna överförs) är runt 6 veckor eller mer. Det betyder inte att det är något “fel” i processen utan det är bara den tid det tar med tanke på alla aktörer som är inblandade, alla dokument som ska göras osv. Jag vet de som köpt hus med cash, inte ens då är closing en snabb affär utan det tar minst några veckor. Stämningsrisken är ju inte att leka med här heller, så allting ska vara vattentätt och många dokument att samla in, kolla upp.

I alla fall, vi har nu fått nycklarna och huset är offciellt vårt. Det känns lite konstigt och jag tror inte det är förrän vi verkligen flyttat in som det kommer kännas som vårt. Men pirrigt spännande är det ju. Vi har redan börjat flytta saker pö om pö men det riktigta flyttlasset går den 15 november. 1 december kommer sedan våra hyresgäster att ta vårt radhus i besittning. Det slutade med att det blir ett par från Atlanta som ska flytta till Portlandområdet pga jobb. Ett 12 månaders kontrakt är påskrivet och även här gäller det att ha allting enligt konstens alla regler och krav så vi har använt oss av ett sk property management company, ett bolag som jobbar med att helt enkelt ta hand om privatpersoners bostäder som  hyrs ut i andra hand. Återstår att se om det blir dröm eller mardröm eller nåt mittemellan att bli hyresvärdar.

a3

Den här skarven mellan trägolv och matta är så vanlig för kök och vardagsrum. Jag har egentligen bara haft ett krav och det har varit att om vi ska köpa ett hus så måste det finnas i budgeten att göra om golven, annars får det vara.

remodeling wood floor_1

Golvkillarna har dragit ut alla mattor i huset.

remodeling wood floor_5

Nya golvet är på plats, som synes är det inte klart dock. Golvet ska slipas och bearbetas så det smälter in i det gamla, befintliga golvet och när allting är klart är det meningen man inte ska se någon skarv alls. Slutgiltiga efter-bilder kommer senare….

a2

Trappan med mattor.

remodeling wood floor_2

Trappan är inte klar men man kan se hur den nya trätrappan börjar ta form i alla fall.

huset1

Det här är delar av matsalen och även där fanns matta för att sen gränsa mot hall och kök där trägolv fanns.

remodeling wood floor_3

Trägolv på plats, återigen, skarvar som gör det ser för bedrövligt ut men men slutresultatet ska bli bra så det har vi tilltro till just nu!

remodeling wood floor_8

Uppe på övre våningen fanns bara mattor så där är inget befintligt golv att ta hänsyn till, så vi valde ett ljust lönngolv. Olika utföranden och nyanser av maple/lönn är väldigt vanligt och populärt här. Förutom att vi själva gillar det så valde vi det även ur den aspekten att det är ett sorts golv många här gillar (ur investeringssynpunkt vill man ju göra så bra val som möjligt som tilltalar den breda massan).

toilet vance drive

Mindre fräscht är t.ex. den här inbjudande toaletten i master badrum. Snacka om äckligt. Hur kan man ha bott med sån här grisig toa???

Categories: Uncategorized | 6 Comments

Fylla år och bli äldre

Ingenting förändras ju över en natt, bara för att man enda dagen är en, säg… 49-åring och nästa är en nybliven 50-åring så ser vardagen, livet och rutinerna likadan ut. Man är samma person kvällen innan som när man vaknar och inviger det nya årtiondet. Livet förändras inte beroende på vilken ålder man befinner sig i utan det är större, andra saker som definierar förändringar som att få barn, ha barn som flyttar hemifrån, korta eller långa flyttar, nya jobb, ingår förhållanden, skiljer sig, sjukdomar. Och så vidare. Samtidigt så tror jag att det ändå för många är mycket symbolik i att fylla jämnt, kanske det här stora med att fylla jämnt och de filosofiska funderingarna över var man står i livet, vart man är på väg och oj vad tiden går fort är saker man reflekterar mer över året eller åren före man faktiskt fyller, när man liksom står där i brytpunkten och kan se det närma sig. När det väl sen hander, när man fyller är man redan mentalt där, redo och har haft sina eventuella kriser?

Jag kommer tillbaka till det här med symboliken, även om man känner sig nöjd och tillfreds över det man har och det liv man lever så tror jag ändå just det här med att fylla jämnt kan trigga igång funderingar. En sorts funderingar över hur fort livet går, det var ju nyss jag fyllde XX och nu ska jag fylla YY. Hur gick det här till? Livet går i rasande takt och man inser, tycker jag, ju äldre man blir hur kort det är. Hur fort det går. Hur bräckligt det är. Man ska inte sitta här och vänta inte utan köra på och inte låta en massa osäkerhet eller rädsla stoppa en, om man vill ha förändringar.

Jag ska kanske inte bli så dramatisk som att säga det är en ålderskris på g men det här året har varit ett år med mycket tankar på vad som väntar härnäst. Vad som hittills varit och vad som väntar runt hörnet. Det är mycket som hänt och händer just nu kan jag tycka. Vad jag vill, vart jag är på väg och vad jag vill åstadkomma. Jag menar inte att jag bävar inför att bli äldre, att fylla nåt nytt årtionde. Men det kan vara bra att reflektera ibland, att stanna upp. Känna efter. Periodvis förändras vi människor mer, precis som barn som går igenom sina sk growth spurts eller tillväxtfaser tror jag vi vuxna gör det också.

Jag tycker det är skönt bli äldre, på det sättet att man på sätt och vis ju faktiskt blir klokare. Samtidigt inser man hur vissa saker aldrig förändras heller och ju mer klok man blir, desto mer inser man att man faktiskt inte är så mycket klokare heller… Brukar man inte säga att ju mer man vet, desto mer inser man hur lite man vet.

Men inte skulle jag vilja vara 25 igen. Nej då. Ärligt menat.

Däremot skulle jag inte ha nåt emot att vara 25 igen MEN med de insikter, erfarenheter och vishet som jag besitter idag. Definitivt inte annars.

Det här året går mot sitt slut, bara några knappa månader kvar. Det blåser förändringarnas vindar, för mig har det varit ett år fullt av förändringar och personlig utveckling och många insikter. Vissa år är mer intensiva på så sätt än andra på det sättet. Jag känner mig väldigt nöjd med hur året varit och vad det givit. Det kommer lite mer konkreta tankar senare.

Categories: Vardagsliv 2014 | 8 Comments

Blog at WordPress.com.