Den amerikanska modellen – donationer

Volontärarbete och donationer i olika former är som pratats om tidigare en stor och viktig del av den amerikanska kulturen och genomsyrar mycket av den amerikanska andan och är helt enkelt en fullkomligt självklar och naturlig del av en amerikans liv, sitter som en reflex i ryggraden. Jag menar inte att amerikaner är generösare än europeer, man gör väl saker på olika sätt, man är produkter av olika system och kulturer. Man är generösa på olika sätt helt enkelt. En person kan invända att amerikaner är generösare då de osjälviskt donerar tid och pengar till såväl individer som till “the community” (kan vara lite allt möljligt, från litet till stort, från ens lilla kvarter till hela ens stad) medan europeer är snåla och egoistiska. Å andra sidan kan man vända på det och säga att europeer är generösare, osjälviska och givmildare för de har tillsammans och solidartiskt bestämt att leva i ett samhälle där de alla får mindre men istället via hur samhället och systemet är utbyggt osjälviskt tycker det är självklart att “alla” ska ha det bra och ha de trygghets-och sociala system man har (“gratis” vård, skola osv). Kort sagt, jag tror inte det är någon idé att gå in i en barnslig diskussion om vem som är mest generös, amerikaner eller skandinaver.

Just det här med att du som enskild individ donerar tid, pengar, saker ÄR mycket viktigare och större här och som icke uppväxt med det här kan jag ibland ha svårt att förstå koderna eller hur man bör förhålla sig till det. Det är lätt att känna sig snål eller gniden, men det är jag ju inte, det handlar nog mest om att man inte är uppvuxen i den här kulturen. Samtidigt, så ser och märker jag ju hur jag mer och mer anpassat mig, tar till mig den här andan också och även om jag inte alltid förstår den så är det en anda jag uppskattar, värdesätter och tycker är något för amerikanerna att vara stolta över. Jag inser och ser ju också hur viktigt det är, hur nödvändig den här donationsandan är med tanke på hur samhället är uppbyggt och hur den behövs och gör skillnad.

I och med att vi äntrar en ny värld och stigit innanför trösklarna till förskolan har de här sakerna blivit än mer påtagliga och verkliga. Det är bara förskola men likväl känns det som vi klivit in i en ny värld och lite lite fått ett smakprov på hur skolvärlden oftast ser ut här. Vad gäller en massa. Flera av de elementen vi stött på är saker som kommer att återkomma i “riktiga” skolan.

Förra veckan var det write a check week, vilket innebar att förskolan bad föräldrar att donera rena pengar till ett konkret ändamål som den här gången rörde skolans lekplats och önskan att insamlingskampanjens pengar skulle inbringa pengar till “a new play structure” för lekplatsen (oklart exakt vad för lekställning). Att en förskola (eller skola eller klass) har insamlingar nu och då är vardagsmat, men det som tidigare varit teori för mig är nu praktik.  De enda insamlingarna jag minns från min egen skoltid var insamlingar till klassresor men här är insamlingar inte bara till “lyxsaker” utan handlar om stort eller smått som är viktigt i det dagliga skolarbetet och går direkt in i den dagliga verksamheten.

Viljan för att donera nåt till just ens barns skola är nog väldigt stark hos många, det är något som ger tydliga och konkreta resultat. Man kan direkt se och känna att mitt bidrag kommer till godo och gynnar mitt barn (vilket ju alla föräldrar vill). Om det så må vara att ens bidrag hjälper klassen få nya datorer, att en musiklärare kan anställas för ytterligare ett år eller som den här gången att lekplatsen skulle kunna få nya leksaker. Så långt är jag med på noterna, man skapar en känsla av att  sammanhållning, man bryr sig om sin community, man bidrar och hjälper att göra verksameheten bättre både för barn och vuxna. Samtidigt kan jag känna att någonstans finns det en gräns, hur mycket är för mycket, hur ofta är för ofta? Hur många insamlingar per år kommer det att röra sig om? Det varierar förstås från skola till skola och jag antar att för vissa skolor är insamlingar rent nödvändiga, de handlar om att ha basicbehoven tillfredsställda som att kanske faktiskt rädda en lärartjänst, men sedan i vissa andra skolor kanske en insamling “bara” handlar om att uppgradera sig från 2012 års datorer i klassrummet till 2014, mer en lyxgrej som man kan undra om det är ett “måste”. Sedan finns det en annan kultur, den här med att vara generös med gåvor till lärarna (redan på förskola) – mer om det senare i inlägget.

Naturligtvis finns det ingen mall, det finns inget tvång på hur mycket att ge (om ens något – men även om det är frivilligt så tycker jag nog det tydligt känns i luften att man BÖR och faktiskt räkna med att bidra på något sätt) och självklart varierar det från familj till familj vad som är ekonomiskt möjligt och vad man tycker känns rimligt eller bekvämt att ge helt enkelt. Har du flera barn och flera skolor läggs det lätt på också och begränsar vad du kan göra per barn. Samtidigt kan jag tycka att det känns klurigt inte riktigt ha riktlinjer, fenomenet är ju nytt. Jag menar, ska man donera 10, 25, 50 eller 100 eller ännu mer. Vad är rimligt. Igen, självklart bero det ju på vad man kan och vad man tycker själv känns rimligt. Vad som funkar för ens unika personliga situation. Jag tror att sådana här saker är något man växer in i, ju mer man är i den här världen så lär man sig vad man själv tycker är rimligt att donera, såväl vad gäller rena pengar, som av sin tid och sitt engagemang. Jag skriver inget om det i det här inlägget, men viljan att donera handlar definitivt inte om rena pengar utan den andra stora grejen: volontärarbetet.

Men doneringsgrejen är stor och så självklar, det är den. På makens jobb har de varje år kampanjer också, där företaget säger att vi kommer att matcha si och så mycket med de pengar som ni anställda kommer att donera. M brukar varje år skänka en liten summa pengar som dras automatiskt från kontot. Inga stora summor, tvärtom (en amerikan skulle kanske t.om. tycka han är snål) , men likväl en liten slant. Och sedan skänks alla donerade pengar till olika välgörande ändamål som skänks till närområdet. Visst kan pengarna doneras till globala kriser och andra hörn av världen. Men till skillnad från Norden, där jag TROR att när de flesta tänker på donationer så tänker de på röda kors skramlande bössor eller stora tv-galor med insamlingar till katastrofer runt om i världen, donera klädlass till barn i forna östeuropeiska länder. Här är det allra oftast inom närområdet eller inom landet. Visst, det doneras nog globalt också men det är inte det jag tänker på då jag tänker på amerikaners självklara hållning att ge “tillbaka”. Det här är ju ett annat samhälle, det är dessutom en kontinent och enormt land så här sker majoriteten av alla donationer till antingen närliggande ändamål som mer personliga och direkta saker som ens barns skola, judoklubb eller rent allmänt  till organisationer som hjälper tonårsmammor, food bank (organisation som delar ut mat gratis till fattiga i USA – det är miljoner som behövde den hjälpen i det här landet!), krigsveteraner, tusen och en organisationer som hjälper diverese olika sorters människor i nöd – på hemmaplan.

Det finns ju inget välfärdssystem a´la den nordiska modellen så hjälp behövs inom landet av individer direkt.

Vad gäller utbildningsväsendet på uni-nivå, är det ju inte heller gratis. Dyra terminsavgifter stänger ute många. Jag vet att det är rätt vanligt att folk, tidigare studenter sk alumnis, därför donerar och försöker ge tillbaka till sin gamla skola genom att t.ex. med ett litet bidrag (många bäckar små) hjälpa en student från låginkomstagarfamiljer att kunna gå på college. En kompis som inte på något sätt är en höginkomsttagare men likväl betalar hon varje år en summa pengar till sin gamla skola för att sponsra en elev. De pengarna går direkt till en fond som andra anonyma gamla studenter också bidrar till och tillsammans kan deras bidrag hjälpa en student som annars inte hade kunnat gå på skolan. Min kompis och de andra som donerar pengarna har själva fått välja ur en pool som uni tillhandahållit, vilken student de vill sponsra så att säga. Det här är ju ett väldigt konkret sätt att SE att ja, mina donerade pengar gör skillnad, hjälper en person konkret och direkt känna att man gör skillnad.

Elaka tungor säger ibland att jaja, det må låta ädelt, generöst och så fint men sanningen är ju den att man är tvungen, det ideella arbetet (både i form av pengar och på andra sätt) är nödvändigt för det amerikanska samhället bygger på det, utan det skulle ingenting fungera och de fattiga ha det än sämre, skolorna ännu mer illa rustade och ja det skulle bara vara ännu sämre för mångt och mycket. Det kanske är sant men samtidigt vägrar jag sälla mig till den kören för jag tycker om och tilltalas faktiskt av tanken på att hjälpa varann på ett mer gripbart och konkret sätt som sker här, att man som individ ställer upp och inte bara förväntar sig eller räknar med att en statsapparat ska ta ansvar utan att man själv måste göra det. Visst kan jag tycka skyddsnätet är får dåligt här, för utelämnande åt individen och kraschar man så kraschar man och det är inte lätt överleva. Men känslan av att behöva ta ANSVAR för sin EGEN situation och liv, det är en inställning och anda som tydligt finns här och som jag tycker om och som jag tror är produktiv också.

Inte direkt fråga om donationer, men en kusin till fenomennet, i alla fall så passar det att ta upp i det här inlägget.

Att även ge presenter till lärare (förskola såväl som riktig skola) vid jul och våravslutningar är kutym. Så är det ju hemma också, men åtminstone på min tid handlade det mer om symboliska saker. Man kanske plockade en bukett blommor eller hade något enkelt liknande med sig till fröken sista dagen i skolan (aldrig någonsin på dagis, men i skolan förekom det ju). Men här förväntas det nog vara rena gåvor som har ett rätt tydligt penningvärde. Visst, du “måste” inte, du “straffas” inte med att ditt barn får sämre tillsyn (hoppas jag…) om du inte har med något i presentväg men de inofficiella koderna, de självklara men inte skrivna reglerna är att ja, du ger present till jul och inför sommarlovet. Ibland går föräldrarna samman och ger ett belopp som går till ett presentkort eller så ger var och en familj sin egen present/summa. Men en rätt gedigen skörd av presenter får nog läraren två gånger om år. Man bör ha i minnet att det varierar nog väldeliga hur mycket gåvor (i pengar mätt) som olika förskolor och skolors lärare får. Det är nog STOR skillnad. Antagligen varierar det t.om. inom samma skola, olika grupper och år beroende på vilka föräldrarna är just då. Som sagt, ingen regel på det sättet men ATT du ger något som är MER än en handplockad fin bukett och handskrivet kort – det är min erfarenhet att man gör som något självklart. Dels för att man vill visa uppskattning åt någon som gjort något så viktigt som bidragit till ens barns utveckling och välmående, dels för att det förstås är vida känt att förskollärare (och lärare) här inte har bra lön och det nästan blir lite som med dricksandet, att de två gånger per år givna presenterna faktiskt nog gör liiiiiten skillnad i alla fall.

Men som ny i leken är det här lite klurigt, hur mycket och vad ge? Och till vem? Jag tycker det är självklart att om man ske ge överhuvudtaget, ge till alla fröknarna i gruppen (2 i Stellas fall) men jag såg senast att mamman till en pojke som skulle gå på jullov redan nu bara gav till “huvudläraren”. Officiellt gör lärarna samma sak och kallas co-teachers men den ena läraren har mer ansvar och har nog en högre utbildning också, jag har inte riktigt klart för mig fördelningen och hur de jobbar, men det jag vet är att båda är där med mitt barn lika många timmar och ser mitt barn lika mycket så det känns självklart att ger man så ger man till båda, så tror jag nog de flesta resonerar också och mamman jag såg som bara gav till huvudläraren är sannolikt undantag som bara gav till ena. Förresten så tilltalas förskolepersonalen alltid av såväl barn som föräldrarna med teacher och namn. Teacher Jennifer och teacher Landa är de som jobbar i vår grupp.

 

 

 

Advertisements
Categories: Vardagsliv 2014 | 9 Comments

Post navigation

9 thoughts on “Den amerikanska modellen – donationer

  1. Håller med dig, det här är ju jättesvårt. En sak jag märker där jag undervisar är tacksamheten hos de som får de där stipendierna som fd studenter på universitet bidragit in till. Som svensk är i alla fall jag uppfostrad till att tycka att ingen skall vara beroende av att andra väljer att ge, utan att alla skall få vissa basbehov (skola, sjukvård…) täckta i ett samhälle. Men när det nu inte är så, så märks det tydligt hur hårt en del studenter jobbar just för att de vet att andra betalar för deras utbildning. Jag önskar att man kände så i ett samhälle som det svenska också, att om man får något gratis så måste man ta väl vara på chansen. Jag kände aldrig så när jag växte upp…

    • utvandrare2000talet

      Lotta K,
      Vad fint att höra det du säger att du med egna ögon ser, tacksamheten hos de studenterna som får de där stipendierna. Jag håller med dig, tyvärr får man ju säga. Lite skamset till och med, nu när man har lite andra värderingar och lärt sig se saker och ting på olika sätt. Men jag kände heller aldrig någon tacksamhet eller skyldighet att faktiskt ta vara på allting som man fick gratis. Jag önskar jag gjort det bättre, jag önskar att jag bättre förvaltat de unika, gratis möjligheter som kom t.ex. i och form av högre utbildning och insett det som en förmån och inte bara något man kunde lalla runt med.
      Även om man inte tillhör gruppen som har de här stipendierna att tacka sin utbildning för, utan även om man kommer från medelklassfamiljer där föräldrar hårt kämpat för att spara till sina barns college, så tycker jag mig även där se en tacksamhet. Man vet att ens föräldrar gjort uppoffringar för att man ska kunna gå på en skola och man tar vara på det på ett annat sätt, man vet att det kostar och att det betalats ur ens familjs fickor. Sen finns det säkert de, som du kanske också ser i din värld på ett privat universitet, som är bortskämda och så vana att få allting och kommer från en sådan bakgrund där viss rikedom finns, så även om de förvisso måste betala allting själva (föräldrar) men de tar allting så för givet att de inte refleketerar över den unika möjligheten som deras föräldrar gett dem.
      …..lite annan diskussion men bara som en parentes.

  2. Kerstin

    Jag tycker du sk ta det lite med ro, men förstår att det är mycket nytt för dig med ett barn som nu är på väg in i skolans värld. Jag tycker att de flesta lärare jag stött på genom åren, har blivit glada över att man vill ge dom en present. Inte så mycket över själva innehållet utan mer att man tänkt på dom. Har märkt att många blir glada över något hemgjort, speciellt till Jul. Hembakat, hemgjord sylt mm. Har aldrig kännt mig pressad attt det måste vara något dyrt.

    Ja, det Amerikanska samhället är uppbyggt på donationer och voluntärarbete. Man ställer gärna upp och hjälper dom som är utsatta.

    • utvandrare2000talet

      Kerstin,
      Absolut, det är inget att stressa upp sig för eller överanalysera. Samtidigt, det är som sagt nytt och jag vill ju göra “rätt”, det är ju så mycket som är nytt. Smågrejer och sånt man snabbt snappar upp förstås men nytt som sagt. På fredag är det pj day, pyjamas till skolan… Hmmm, har ju hört om det men tycker bara det låter så konstigt….ens referensramar är ju det man växte upp med.
      Just det där med personliga hälsningar till en fröken, det tror jag nog är sånt som betyder allra mest. När allting kommer omkring.

  3. Jag har aldrig gett dyra presenter till lärare, och nu finns det “regler” i vårt skoldistrikt att de inte får ta emot presenter på över 20 dollar. Bra. Måste kännas konstigt för lärarna, som om de blir skyldiga något i gengäld.

    • utvandrare2000talet

      Eastcoast,
      Vad bra med en sådan regel, det tycker jag är toppen och det är just sådana riktlinjer jag gärna själv skulle ha nu, för då vet man ju vad som förväntas och man vet precis vad det rör sig om. Jag kan också tycka att insamlingar som sköts av en person från föräldragruppen är bra, för även då vet man ju vad som förväntas ge och läraren får anonymt en gåva som faktiskt kommer från alla. Jag hörde att nåt år så hade de gjort så, alla föräldrar hade gett 10 dollar och 10 dollar från alla 16 föräldrar blir ju 160 dollar. Ett belopp de gett som ett VISA gift card och så kunde läraren göra vad hon ville med det.
      Av alla de jag pratat runt med lite löst, känner ju ingen direkt än och det är inte så jag hoppat på folk och frågat vad de ska ge, men helt klart så ger folk något och det där något verkar vara antingen hemgjorda saker eller presentkort. Presentkort till Starbucks och Target verkar vanligt t.ex.

      Vad gäller de här skoldonationerna är det som sagt också knepigt, insamlingen förra veckan som skulle gå till en ny pryl till lekplatsen generade tydligen 12.000 dollar, vilket jag tycker låter väldigt mycket med tanke på att hela förskolan har kanske 150-160 barn. Det skulle betyda att det donerats 75-80 dollar per barn. Nu är det ju knappast så det skett, någon kanske donerat flera hundra och några ingenting alls. Men ändå, jag reagerade på att det lät som mycket pengar att komma från en insamling i så liten skola.
      Vi gav ingenting alls eftersom vi precis börjat och är helt nya, känns som man vill känna efter lite först.Klurigt kan jag tycka.

  4. Skriver mer senare när jag läst ditt inlägg mer noga men tänkte bara säga att i Sverige är ju föreningslivet/folkrörelser väldigt stort. 90% är med i minst en förening, t ex idrott, politisk, hemgille, lokal flyktingorganisation osv. Och frivillig/volontärarbetet i och genom dessa är högt. http://forening.se/bilda/det-svenska-foreningslivet/ Men välgörenhet i form av donationer i pengar är ju mindre vanligt även om det ökar. Och i Sverige kan man ju oftast lita på att man får stöd av det offentliga samhället enbart eller också och inte (bara) civilsamhället. Här i Belgien får vi också ofta förfrågningar om diverse att bidra till i skolan och sopåkarna och brandmännen lägger lappar i brevlådan och kommer senare förbi för att hämta upp sin donation.

  5. Det där med donationer och gåvor är speciellt i USA. Betydligt mer vanligt och förekommande än i Europa. Jag tycker att man ska se det positiva i det hela. Måna är ju väldigt negativa inför att höja skatterna men generösa då det gäller sin egen community. Antar att det behövs sådan här verksamhet för att täcka kostnader som inte kommer in via skattepengar på ett helt annat sätt i USA. Man är mån om valfriheten att kunna välja vad man vill ge pengar till på ett annat sätt.
    Vilket fint foto på er tre nedan. Hoppas att det rullar på med hyresgästerna här framöver utan krångel av vare sig smått eller stort. Ni verkar ha kommit iordning jättefint i nya huset. Så nu kan ni se fram emot en mysig och trevlig jul i ert nya hem. Skönt också att det går bättre för varje dag för Stella i förskolan. Jag hoppas att hon snart trivs ordentligt med både lärare och nya kompisar. Hoppas ni hinner bli friska till jul. De är ju tyvärr de där dagis bacillerna som kommer med dagis och förskola. svårt att undvika.
    Stor kram!

  6. utvandrare2000talet

    Anna,
    Det är sant, just föreningslivet är ju stort i Sverige. Det engagemanget.
    Eftersom man har ett system som bygger högre skatter så tycker jag nog att det vore konstigt om folk dessutom donerade jättemycket privat. Ska kolla länken!

    Desiree,
    Det stämmer ju så bra, folk vill ha friheten att själv bestämma vart pengarna ska gå och inte göra det via skattesystemet på det sättet som i Sverige. Det rullar på bra med hyresgästerna för tillfället, diskmaskinincidenten visade sig vara som jag hoppades, dvs de hade inte stängt luckan ordentligt. Just nu är alla pigga och krya, så hoppas att det står sig över jul också!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com.

%d bloggers like this: